Jag har flyttat! 

Den nya adressen är: http://emilysbokprat.wordpress.com/

En tid för mirakel av Karen Thompson Walker

“It still amazes me how little we really knew. . . . Maybe everything that happened to me and my family had nothing at all to do with the slowing. It’s possible, I guess. But I doubt it. I doubt it very much.”

Så börjar en av årets bästa böcker. Och ja, jag läste på engelska och nej jag tänker inte försöka översätta meningen.

A till synes normal dag i en normal familjs hus i en förort till Los Angeles. 11-åriga Julia och hennes föräldrar vaknar upp till nyheten att Jordens rotation har börjat sakta ner. Detta innebär att längden på en dag ökar såsom natten. Från våra välbekanta, inkörda 24-timmarsdagar ökar detta till 25 timmar, 26, 27 osv osv, med inget slut i sikte.

Det är en katastrof som smyger sig på folk. En dag på 27 timmar är hanterbart men när solen är uppe 50 timmar i sträck, följt av 50 timmar av natt rör det till i folks medvetanden. Människor börjar bli lite tokiga. Djur blir förvirrade och dör, skördar slutar växa. Allt och alla påverkas.

Mitt i allt detta står Julia som måste hantera detta plus lite mer vanliga bekymmer; ensamhet i skolan, att vara kär i en pojke som inte verkar veta att hon existerar, föräldrar som bråkar. Tillvaro i det där skedet då man inte är ett barn längre men inte riktigt en tonåring heller.

Jag skulle kunna prata på om miraklet denna bok är. Det har gått ett tag sedan jag läste den men jag tänker på den ibland. Om hur trots alla vår avancerad teknik och visdom så har vi, när allt kommer till kritan, inte någon kontroll överhuvudtaget.

Jellicoe Road av Melina Marchetta

Det här är en sån där bok som jag tänkt att jag ska läsa hur länge som helst och nu när jag äntligen gjort det var min första tanke varför jag inte läst den mycket tidigare! Min andra tanke var att jag ville läsa om den, genast, för att fånga alla små detaljer som jag kan ha missat första gången. Och att ”swoona” över Taylor och Jonah lite mer.

En varning: början av boken är något förvirrande. Men en del av vad jag älskar med boken är att när man väl förstår vad som händer, när man väl ser magin som är Jellicoe Road, inser man att förvirringen man kände i början var absolut värt det.

Boken handlar, i grova drag, om Taylor Markham. Taylor övergavs av sin mamma när hon var ung och bor nu på en internatskola tillsammans med andra försummade, övergivna och på andra sätt missanpassade barn. Hon är inte särskilt nära någon på skolan förutom Hannah, en kvinna som bor i ett hus i utkanten av skolans tomt.

Varje år hålls krigsspel om territorium mellan skolans elever, ”Townies” and ”Cadets”. Detta år har Taylor valts att vara ledare för skolan. Hon försöker balansera det ansvaret med Hannahs plötsliga försvinnande och återvändandet av Johan Griggs, ledaren av The Cadets och någon hon delar historia med.

Och så har vi den parallella berättelsen om fem unga pojkar och flickor. Det är en berättelse skriven av Hannah som Taylor hittar. Barnens berättelse börjar med en hemsk bilolycka. De fem blir mycket viktiga för varandra och, som du kanske kan gissa, spelar de en viktig roll i Taylors liv också.

Det är väldigt mycket mer som kan sägas om boken och handlingen. Men jag skulle aldrig kunna göra Melina Marchettas bok rättvisa hur jag än försökte.

Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor

Möt Karou, en blåhårig konststudent i Prag som tillbringar sin tid med sin bästa vän på deras favorit café och fyller sin skissblock med teckningar av varelser och demoner. Hon tillbringar också sin tid med att göra konstiga ärenden åt Brimstone, en sträng monster med gyllene ögon och horn.

Samtidigt som dessa ärenden blir alltmer desperata och Karou skickas mellan magiska portaler, illegala marknader och bazarer i Marrakech, börjar vackra bevingade varelser bränna svarta handavtryck på dörröppningar över hela världen. Anledningen till de mystiska ärendena och de svarta handavtrycken blir snart väldigt tydliga.

Akiva en av de bevingade varelser och enligt Karou, "det vackraste hon någonsin sett". Hon dras omedelbart till honom och han till henne. Anledningen till detta har att göra med det förflutna och en omvandling av Karou och vi kastas in i en annan berättelse om en tjej som heter Madrigal.

Sann kärlek, övernaturliga varelser, magi, öde. Låter bra men jag har blandade känslor och kommer förmodligen inte att läsa fortsättningen, ”Days of Blood and Starlight, som släpps i november i år.

Blodröd väg - Moira Young

Saba har i hela sitt lov bott i den söndertorkade ödermarken Silverlake tillsammans med sin familj. Landet härjas av sandstormar och den brännande solen. Där bor hon med sin pappa, lillasyster Emmie och tvillingbror Lugh. Hennes tvillingbror betyder allt för Saba och trots att de är tvillingar är de mycket olika; han är blond och vacker, hon är är mörk och tanig. Så länge de två är tillsammans är allt okej enligt Saba.

Men så drar en mäktig sandstorm över deras hem och den för med sig fyra ryttare som kidnappar Lugh. Saba ser inget annat alternativ än att ge sig av för att rädda sin bror. På vägen möter hon, bland annat, ett gäng revolutionära tjejer som kallar sig Free Hawks och den våghalsige Jack.

Världen som författaren målar upp är intressant och välskriven. Hon ger ledtrådar till när och var vi befinner oss utan att avslöja för mycket.  Många ord var medvetet felstavade vilket störde mig lite i början men efter ett tag vande jag mig. Det kändes till och med naturligt och helt trovärdigt hur orden hade förvandlats och utvecklats.

Och nu till Saba. Hon är inte särskilt sympatisk, åtminstone inte i stora delar av boken. Faktum är att hon är rätt så arg, självisk och visar tydligt sitt förakt på lillasystern. Men hon är också modig, mycket bestämd och har en galen överlevnadsinstinkt. De tre sista stämmer faktiskt på alla kvinnor och tjejer i boken, ingen dam-i-nöd så långt ögat kan nå! Saba blir lite mer sympatisk under berättelsens gång och jag gillar henne faktiskt trots att hon är frustrerande ibland.

En annan huvudkaraktär är den stilige Jack. Fräck, rättfram och väldigt duktig på att provocera Saba. Han verkar se igenom henne direkt och vet precis hur han bäst ska provocera henne. Samspelet mellan de två är underbart att läsa.

Allt som allt en trevlig läsning, något förutsägbar mot slutet men inte så farligt att de förstör läsglädjen.

Nästa del av serien kommer (på engelska) i oktober i år. Det ser vi fram emot!

Rör mig inte - Tahereh Mafi

I 264 dagar har Juliette suttit fängslad i ett mentalsjukhus. Det har gått 264 dagar sedan hon sist pratade med en person. Och sedan hon sist rörde vid någon har det gått ännu längre tid. Sist hon gjorde det fick det hemska konsekvenser.

Utanför fängelset håller världen på och gå sönder; sjukdomar tar död på folk, det är ont om mat, fåglar flyger inte, vädret är oförutsägbart och det är fel färg på molnen. Makten ligger hos Återetablissemanget som lovat att rätta till problemen - men problemen kvarstår.

Så en dag förändras hennes tillvaro i cellen då man knuffar in ytterligare en fånge i den, en pojke vid namn Adam. Hon vet inte varför han är där eller varför de tvingas dela cell. Hon vet bara att Adam är väldigt bekant och att hon både hatar och älskar att behöva dela cell med honom. Hon är så van vid att inte ha någon kontakt med människor över huvudtaget och är dessutom rädd för vad som kan hända om hon får det. För det som hänt Juliette har gjort att det inte bara är cellen i sig som hon är fängslad i utan även sina egna rädslor.

Adams ankomst sätter fart på en rad händelser som jag inte ska avslöja. Jag kan säga att de två lämnar mentalsjukhuset och kommer till en annan plats. Där möter vi en mycket intressant karaktär vid namn Warner. Warner är en av ledarna för Återetablissemanget. Han är dessutom mycket intresserad av Juliette.

Det finns en besynnerlig sak när det gäller Adam som först kändes lite väl bekväm och lätt. Till dess att det något annat hände som gjorde hela situationen betydligt mer intressant. Om ni läst boken vet ni vad jag pratar om :)

Överlag gillade jag boken, framförallt första delen av den var underbar att läsa. Jag gissar att andra boken (som kommer nästa år) blir mer inriktad på action men jag hoppas att författaren inte förlorar det andra också.

Boken har precis kommit ut på svenska vilket gläder mig :) Då ser framsidan ut så här. Mycket snyggare tycker jag!

Halfway to the grave - Jeaniene Frost

Catherine Crawfield spenderar sin lediga tid med att döda vampyrer. Hon är själv halv vampyr och dödandet är en hämnd för att hennes mamma våldtogs av en vampyr. En våldtäkt som ledde till Catherine.

Under en kväll på jakt efter nästa offer tillfångatas hon av Bones, en prisjägande vampyr (som påminner om Spike från Buffy the Vampire Slayer). När han får reda på att Cat är halvvampyr föreslår han en deal; han lovar att hjälpa henne hitta sin vampyr far (så att hon kan döda honom) om hon hjälper honom att döda onda vampyrer.

Allt eftersom de två tränar ihop upptäcker Cat att Bones faktiskt är en hygglig kille. Och här har hon gått och trott att alla vampyrer är onda skitstövlar! Ju mer de två jobbar ihop desto närmare kommer de varandra. Ett problem är dock hennes mamma. Cat lärde sig hata vampyrer från sin mamma så hon är förståeligt nog inte sugen på att berätta för sin mamma om Bones.

De två börjar ta kål på onda vampyrer och allteftersom blir det tydligare att det inte handlar om några vampyrer som inte kan kontrollera sig själva – det är mycket, mycket större än så.

Boken var rätt bra. Två saker störde mig dock, 1) vad hände med hennes pappa? Hela den handlingen verkade glömmas bort. Den kanske dyker upp i nästa bok men det kändes otillfredsställande. 2) En annan otillfredsställande sak var slutet. Jag förstår slutet och hennes resonemang men det var något som inte satt rätt.